den tjugoförsta oktober tvåtusentio
Fan va tiden har gått fort. Nyss kändes det som maj!
Jag sitter och fixar mina naglar.. Mindre intressant för er - mycket intressant för mig som tycker att det är viktigt att man har snygga naglar. Vilket jag verkligen inte har haft de senaste dagarna haha. Tidsbrist eller brist på engagemang är väl det som har orsakat denna mindre katastrof. Naglarna har varit missfärgade av lack, gammalt nikotin och gud vet vad. Så nu! Nu har jag polerat, filat, smörjt.. Sen ska jag måla. Men orkar inte med färg för att förstöra mitt perfekta verk..
Jag hatar att känna mig tjock. Idag åt jag hamburgare och pommesfrites. Det hjälpte inte alls mot tjockiskänslan.
Inatt kanske, kanske, så får jag sova i en säng. I en tyst lägenhet. Ensam.. Det är guld. All charm att bo i ett kollektiv (typ) men ja.. Ibland behövs det också.
Puss!
Jag sitter och fixar mina naglar.. Mindre intressant för er - mycket intressant för mig som tycker att det är viktigt att man har snygga naglar. Vilket jag verkligen inte har haft de senaste dagarna haha. Tidsbrist eller brist på engagemang är väl det som har orsakat denna mindre katastrof. Naglarna har varit missfärgade av lack, gammalt nikotin och gud vet vad. Så nu! Nu har jag polerat, filat, smörjt.. Sen ska jag måla. Men orkar inte med färg för att förstöra mitt perfekta verk..
Jag hatar att känna mig tjock. Idag åt jag hamburgare och pommesfrites. Det hjälpte inte alls mot tjockiskänslan.
Inatt kanske, kanske, så får jag sova i en säng. I en tyst lägenhet. Ensam.. Det är guld. All charm att bo i ett kollektiv (typ) men ja.. Ibland behövs det också.
Puss!
HOLA HOLA!
Vet fan inte när jag skrev senast.. Hade jag kommit hem från Grekland då kanske? Lätt att kolla men jag orkar inte riktigt göra det. Fast nu gjorde jag det. Senast jag skrev var den åttonde augusti. Det är alltså typ.. Nästan tre månader sen dess.
Vad har hänt då?
Jag jobbar deltidstjänst på Statoil (fast mer som heltid för jag jobbar minsann hela tiden nästan) Jag har väl i princip en hund att ta hand om, jag bor på en soffa, har hunnit haft dödsångest i en månad typ innan jag pallrade iväg mitt arsle och gjorde ett hiv-test (don't ask, man borde testa sig minst en gång om året allihopa, men dödsångesten är densamma varenda år..) hursomhelst alla tester var negativa vilket är positivt, har ni egentligen tänkt på vilken paradox det är när provsvaren är negativa? För då är dom ju positiva i den bemärkelsen att dom är bra. Nåväl. Ni förstår. Återfick min livsglädje, smyghypokondriker som jag är är jag ju alltid säker på att jag är dödssjuk på något vis.
Var säker på att jag skulle få KOL eller lungcancer eller någon dödlig hjärt/lung/kärl sjukdom så jag tog tag i mig själv och slutade röka. Den 19e september runt 12slaget tog jag mitt sista bloss och har sen dess inte rökt en enda cigarett. It's all in your head you know..
Tequila tycker jag fortfarande är sjukt kul dock och har väl i princip börjar missbruka det på krogen nu när det faktiskt finns lite pengar på kontot.. Vilket resulterar i minnesluckor! Och nu snackar vi inte om någon julkalenders-lucköppning, detta är av den värre sorten. Som tur är finns alltid någon i min närhet som varit lite nyktrare än jag och kan fylla i mina ibland timslånga luckor. Jag älskar tequila. Kanske borde tatuera det i pannan.
Har hunnit vara en sväng i London också med världens bästa Molly Mus. Måste nog göra en reseberättelse sen, eftersom min blogg mest verkar vara igång när jag reser.. Mm. Kreativiteten är nere på noll!
Jag kan inte skriva längre (som ni uppenbarligen märkt), kan inte heller rita eller ens.. någonting. Det är mest bara tomt. Jag är ute med Nemo ett par gånger om dagen och nyss fann jag min mp3 som la av någon gång i mitten av maj (då min integritet också försvann). Ni förstår.. När man lever som vi gjorde så har du inte längre något privatliv. Gränserna mellan "ditt" och "mitt" suddas ut. Du har inte längre ett liv. NI har ett liv.
Det är kul och speciellt. Människor blir som din personliga fallskärm, som familj..
Nu borde jag kanske sova. Blir för flummigt. Snart åker jag härifrån igen.
Filakia eller liknanade!
Vad har hänt då?
Jag jobbar deltidstjänst på Statoil (fast mer som heltid för jag jobbar minsann hela tiden nästan) Jag har väl i princip en hund att ta hand om, jag bor på en soffa, har hunnit haft dödsångest i en månad typ innan jag pallrade iväg mitt arsle och gjorde ett hiv-test (don't ask, man borde testa sig minst en gång om året allihopa, men dödsångesten är densamma varenda år..) hursomhelst alla tester var negativa vilket är positivt, har ni egentligen tänkt på vilken paradox det är när provsvaren är negativa? För då är dom ju positiva i den bemärkelsen att dom är bra. Nåväl. Ni förstår. Återfick min livsglädje, smyghypokondriker som jag är är jag ju alltid säker på att jag är dödssjuk på något vis.
Var säker på att jag skulle få KOL eller lungcancer eller någon dödlig hjärt/lung/kärl sjukdom så jag tog tag i mig själv och slutade röka. Den 19e september runt 12slaget tog jag mitt sista bloss och har sen dess inte rökt en enda cigarett. It's all in your head you know..
Tequila tycker jag fortfarande är sjukt kul dock och har väl i princip börjar missbruka det på krogen nu när det faktiskt finns lite pengar på kontot.. Vilket resulterar i minnesluckor! Och nu snackar vi inte om någon julkalenders-lucköppning, detta är av den värre sorten. Som tur är finns alltid någon i min närhet som varit lite nyktrare än jag och kan fylla i mina ibland timslånga luckor. Jag älskar tequila. Kanske borde tatuera det i pannan.
Har hunnit vara en sväng i London också med världens bästa Molly Mus. Måste nog göra en reseberättelse sen, eftersom min blogg mest verkar vara igång när jag reser.. Mm. Kreativiteten är nere på noll!
Jag kan inte skriva längre (som ni uppenbarligen märkt), kan inte heller rita eller ens.. någonting. Det är mest bara tomt. Jag är ute med Nemo ett par gånger om dagen och nyss fann jag min mp3 som la av någon gång i mitten av maj (då min integritet också försvann). Ni förstår.. När man lever som vi gjorde så har du inte längre något privatliv. Gränserna mellan "ditt" och "mitt" suddas ut. Du har inte längre ett liv. NI har ett liv.
Det är kul och speciellt. Människor blir som din personliga fallskärm, som familj..
Nu borde jag kanske sova. Blir för flummigt. Snart åker jag härifrån igen.
Filakia eller liknanade!
