‪‪

Tjohopp.

Igår jobbade jag öppning, fram tills 15.00.. Dammsög bilen på jobbet vlket var fett onödigt, den blev inte mycket renare iallafall. Fixade så jag blev ledig nästa fredag och då är jag även ledig lördag söndag, så det blir en hel-helg! Tänker inte ta åt mig fler pass nu frivilligt, nu vill jag bara chilla för det mesta. Hehe.

Igår var jag ute med Sarah, vi började här hos mig och drack vin, cube och snackade. Alltid lika trevligt. Missade buss efter buss men kom ner till KC strax efter ett, efter att ha suttit på bussen och tyckt att det var en "kul idé" att byta körkort med varandra.. Hahaha! Vilket vi insåg sen att det inte skulle vara så populärt, så vi bytte tillbaka.

Det var lite segt (eller så var jag inte tillräckligt full) men vi gick runt och fram och tillbaka, hälsade på folk som man kände igen och andra som man inte sett på bra länge (läskigt det där men ändå ganska kul).
Trillade hem gjorde jag runt fyra inatt, efter att vi hade svängt förbi statoil och rosers. Jag åt dock inget på statoil.. Arbetsskada. Haha.

Okej. Nu ska jag typ nanna en sväng sen till jobbet kl. 16. Måttligt taggad till att sitta där i åtta timmar när den underbara vulkanaskan har lamslagit hela arbetsplatsen (Arlanda). Så det är helt dött på jobbet, eftersom alla som brukar handla hos oss inte kan jobba.. Ja..


såhär känner jag för att göra mot askan. SKRÄMMA DEEEEN

Vet att jag skriver mycket idag. Men det är väl bara en sån dag. Hatar förövrigt den nya kavlireklamen med den där töntigt fula tonårskillen som dansar. Så jävla dålig bara.

I really need to get away from here.

hehehe finaste männen just nu!

bilderna är från google.com

bilderna är från google.com

Det finns mycket som jag skulle kunna skriva. Mycket som jag vill skriva. Och mycket som jag inte kommer att skriva.

Jag skulle kunna spy galla, snacka massa skit, eller sanning i den meningen, berätta precis innerligt hur jag känner och vad som har hänt. Jag skulle kunna göra allt det här. Just nu finns det egentligen ingenting som hindrar mig, inte ens en moralisk tanke om hur man bör uppföra sig har dykit upp i mitt huvud, och det kommer den inte göra heller. Men, en sak ska ni veta, jag är inte sån. Det finns inte en tanke på att jag kommer att "ångra" mig, om jag skulle skriva det jag har i huvudet eller något, för i min värld finns det inte en chans att det kommer att bli bättre. Någonsin. Jag anser mig själv vara ganska storsint, jag kan bli arg, javisst, men jag kan också gå vidare. Som de flesta. Men svek tär mer på hjärtat än än vad ilska gör. Det finns en chans att jag i framtiden kommer att acceptera, självklart, men jag kommer aldrig förlåta.

Med tanke på allt som har hänt.. Jag finner knappt ord. Eller uppenbarligen så gör jag det. Önskar på något vis att jag aldrig hade fått veta, men slumpen ter sig rätt rolig ibland.. Jag är ärlig nu - egentligen blev jag inte förvånad. Har till och med haft misstankar om att det skulle hända. Har t.om. frågat personen i sig om det var "något". Nej nej, inte med tanke på det förflutna.. Nej. Nej? Det var det inte. Om vi nu är (var) så bra kompisar så undrar jag om man inte har någon slags spärr. Det här var att krossa alla gränser, min mest känslosamma gräns någonsin på denna jord, och ALLA som jag är nära med, vet vad det här betydde för mig.. Finns även inlägg i bloggen som handlar om.. Honom. Men skit i honom, honom bryr jag mig inte om. Men det är själva grejen. Det är en oskriven regel, och det värsta är att den inte bara är oskriven, i mitt fall var den även uttalad. Jag har sagt "snälla, aldrig med honom". Det vet alla.

TVÅ ÅR. Var jag så jävla kär i honom att jag hade ont i hjärtat varenda jävla dag.

Det som irriterar mig är att jag skyndade mig för att träffa dig den kvällen, eftersom du ringde mig i panik och sa att om bara jag kom dit så skulle allt bli mycket bättre, du var ledsen och mådde dåligt så självklart skyndade jag mig dit för din skull. Hur i hela helvetet kan du då göra såhär mot mig, samma kväll? Du säger att du hade tänkt berätta för mig öga mot öga, men det har jag svårt att tro på. Förmodligen var det nog bara bra att vi inte sågs när jag fick reda på det. Hade förmodligen slutat jävligt illa.

Jag är jävligt arg. Arg, ledsen och besviken. Men samtidigt glad för nu är det bevisat vad som egentligen fanns mellan oss. Uppenbarligen ingenting.

Och ja, det kanske är skitmuppigt av mig att skriva det här. Ja, ni får fråga men nej, jag kommer nog inte svara. För det är inte min stil att bli såhär för en sån sak, jag hatar tjejer som leker dramatiska och allt. Faktiskt det värsta jag vet! Men jag var tvungen att skriva av mig. Och sveket sitter i hjärtat, inte i hjärnan.. Så det är väl mitt hjärta som skriver och jag ber om ursäkt för det. Kan också passa på att säga att jag inte har gett någon respons sen efter jag fick reda på det.. Jag känner inte för det just nu. Känner inte att jag är skyldig någon det.