Regn
Eller, glad har man olika definitioner av. Man kan vara glad för att ha träffat någon, bara allmänt glad eller ja, rentav lycklig. Men idag känner jag mig bara sådär.. Vet inte riktigt. Igår var det bättre, jag längtade och såg fram emot resan hur mycket som helst, det är inte så långt kvar nu! Lite mer än en månad bara. Men idag är det som bortblåst, eller som att regnet tog med sig gladheten och spolade ner det i närmaste gatubrunn.. Jo, regnet.
Har ni någon gång bara lyssnat på regnet förresten? Jag kommer ihåg när jag bodde i Rosersberg, då när det regnade brukade jag sätta mig på balkongen och bara lyssna ibland. Jag satt där, skyddad från regnet och allt annat, men jag hörde det och såg det från väldigt nära håll. Sen upptogs mina tankar av andra (onödiga) tankar, och jag gick in igen. Men dom korta stunderna var i alla fall sköna när dom väl inträffade. Man måste få tid med sig själv ibland.
Jag skulle vilja sätta stopp för alla tankar som jag inte vill ha kvar. Tankar från förr i tiden. Så nu gör jag det.
Nu börjar jag om.. Efter ungefär 3 och ett halvt år så är det dags för mig att starta om på nytt. Måste rensa tankarna, men också materiella ting, som lådor och så. Nåja, vi får se hur det går.
Adjöken på er så länge :)
jävla huvudvärk
I alla fall, nu ska jag åka till Kista med Ahli, för hon är också uttråkad. Vi kanske går på bio ikväll ockå om andan faller på.
tjolahopp
Jag vill också
Jag vill också. Få roliga meddelenaden om att vi ska hitta på något i helgen, sommarplaner, vadsomhelst, en öl efter jobbet, vad som helst. Jag vill. Jag vill inte vara den som tjatar, försöker få ihop saker och så vidare. Jag orkar inte det mer. Det är tråkigt, vet ni varför? För man får ingenting tillbaka.
Jag kan känna att vissa tycker att jag är bra vissa stunder, men sen är det liksom okej, hon klarar sig, JA, jag är ensam. Ja, jag klarar mig själv, Men jag vill inte bli som någon reserv, eller någon som finns när det passar. Jag säger ju inte nej heller, för jag tycker det är kul att umgås med alla.
Ibland känns det som att människor som man inte alls är nära kompis med känner en bättre än dina närmsta, förstår ni? det känns som att man på nåt vis förstår varandra bättre, att kunna styra upp något och det är inga problem. Inga frågor om var, när, hur, varför, vilka, utan bara JA, jag vill. Inte låta omständigheterna styra utan bara känna efter, vad vill jag? Och sen låta det ske. Livet går sina vägar ändå, ni kan inte alltid välja, varför inte våga chansa? Gör något spontant, impulsivt, man behöver inte veta varenda detalj om allt, det är det oförutsägbara som är resan.
Men ändå så svårt, vad är det som styr, EGENTLIGEN? Förutom pengar så har man inga hinder. 18 år och hela livet framför oss, vi kan göra vad fan vi vill med våra liv. VAD vi vill. Varför inte passa på att uppleva så mycket som möjligt? Att ta varenda chans att leva. Mitt ordspråk har alltid varit; ångra inte det du gjort, ångra det du inte gjort.
Förstår ni resonemanget?
Man måste våga chansa för att känna att man lever. Det är inte farligt. Prova att bara släppa allt och hoppa, fall eller flyg, vad ni än vill. Jag kan med säkerhet lova att ni inte ångrar er.
Att åsidasätta sina egna behov, drömmar och längtan, till förmån för någon annan som t.ex. ens familj, kompisar eller pojk-/flickvän, är bara dumt. För vem har du i slutet? Dig själv. Det är inte dem som ska leva med dina beslut, det är du. En dag sitter du där och ångrar att du inte gjorde det där vad-det-nu-kan-vara den där sommaren...eller vintern.
Värt en tanke iaf. Vet inte vart jag fick allt det därifrån, skulle egentligen bara skrivit att jag tagit ett mysigt bad som varade i typ, knappt 10 min, Det är inte min grej att bada. Jag filosoferar bra när jag är trött, eller på natten. Städa är en annan natt-sysselsättning. Inte för att det spelar någon roll.
puss
vad vill du bli när du blir stor?
I brist på annat så gjorde jag ett test, haha. Läskigt det här, även om jag skulle vilja ha valt båda alternativen i många fall.
Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.
Tänkte också skriva mina egna kommentarer varför jag gjort vissa i fetstil, haha.
Skribent, just för att jag älskar att skriva och jag har faktiskt hört att jag är bra på det, om man nu får skita i jantelagen för en stund.
Psykolog, tänkte jag bli förut, för att jag vill arbeta med människor och föröska hjälpa dem..
Entreprenör, jag kan själv säga att jag är rätt driftig och ambitiös så jag skulle nog klara av att vara entreprenör, om man ser det som att man startar företag osv, inte byggnadsentreprenör alltså.. haha
Marknadsförare/Säljare, det var min lärare som sa att det skulle passa mig perfekt, men jag har också tänkt på det.
Präst, det här var ju väldigt lustigt eftersom jag just nu har bestämt mig för att studera teologi vid något universitet efter gymnasiet. Eftersom religion intresserar mig väldigt mycket, inte bara kristendomen, utan andra religiösa frågor från olika kulturer osv, tror jag att det skulle passa mig bra. Det här valet anses konstigt av många, men det är ju inte ni/dom som ska plugga till präst/diakon/vad man nu väljer att bli, så jag tänker stå på mig. Det skulle vara kul att visa att alla präster inte är gamla gubbar eller väldigt konservativa personer. Sen får man vara med människor från födseln genom hela livet fram till döden, ganska coolt...
Lärare, först var jag inne på engelska eller historia, men sen nu har jag tänkt att om jag läser teologi på den nivån att man blir proffessor eller liknande så skulle jag vilja undervisa i teologi på något vis. Eller engelska. haha.
Nu har antibiotikan gjort mig illamående så nu går jag och lägger mig en sväng. Puss!
Akuten två dagar och svensk sjukvård suger arsle
Lyckades hålla humöret relativt bra tack vare älskade Ahli, som var med mig hela dagen! Världens bästa <3
Tröttnade iaf tillslut på att sitta och vänta (när jag blivit skickad till gynakuten)
Så jag började böla, letade upp en sköterska och bad henne ta bort droppkanylen som jag hade kvar i armen (dock utan dropp, bara nålen) grät lite till, alla beklagade sig över hur synd det var om mig, gick till anna och ahli och sa att nu åker vi hem. Sagt och gjort, jag gick från det där jävla sjukhuset typ 11 timmar efter att jag kom dit, och vad kom dom fram till? INGENTING. Blir så jävla less. Kunde lika gärna legat hemma och haft ont.
Så idag åkte jag till gynakuten igen, på morgonen. När jag väl fick träffa gynekologen så hittade hon ingenting och trodde det var blindtarmen, dessutom var hon skitdålig eftersom undersökningen gjorde jätteont! Asså jag typ skrek och hon ba "blablabla". Jävla skitläkare. Arg irriterad ont och ledsen tog jag tunnelbanan till centralen och sen pendeln hem och träffade frasse <3 Då blev jag på bättre humör som alltid :)
mer om det sen, det här blir för långt.
kan ju bjuda på en snygg bild på mig som Ahli tog, i det här rummet hade vi skitkul, plus att den manliga sjuksköterskan var skitsnygg...
puss hej så länge
Jag trodde inte.
You guys suck! muhu.
Jag ska hitta en snygg jeansjacka, muhaha. Har spanat in typ allas, och taffsat på varenda en. Sorry för det.. alla är skitsnygga, kanske bara ska sno en, vem vet? (6)
Igår hade jag en väldigt trevlig kväll, hamnade på corner. Pank som jag är "skulle jag inte dricka något" men det slutade med den ena cidern efter den andra och sen en shot på det. Väldigt trevligt, jag längtar tills senare i sommar om landstället blir av dvs. Men hoppet finns, beror på om andra är lika taggade som jag.. hehe.
Nåväl. Jag har superont i magen/ryggen/låren. Så jag tänker gör anågot jag gör väldigt sällan.. nämligen bada. Jag hatar det. Men det kanske gör mindre ont då iaf.. Och nu kom jag på att jag har en tidning som jag inte läst ännu. haha. yippie. Pussi
puu
never mind
Jag gör det hela tiden, varje dag. Något så litet som kan uppta mina tankar dag och natt, i flera veckor. Jag blir disträ, jag blir otrevlig. Jag blir någon annan. Vem? Jag blir inte mig själv.
Jag tittar mig i spegeln, jag tittar väldigt noga, lutar mig fram, känner efter. Visst är det jag, det märker jag ju, men det känns inte som jag, ögonen som tittar tillbaka sitter inte på mig, det är någon annan i spegeln, jag känner inte igen min egen spegelbild. Mig själv. Som inte längre är jag, utan någon. en någon, den. Inte längre Sofia, för vart har jag tagit vägen? Min sinnesnärvaro är lika med noll, hur kan jag bete mig när det inte är jag? Vad ska jag göra av allt, alla tankar, mina känslor, mig själv.. mitt liv.
Kriget pågår hela tiden, inuti mig, i mitt huvud, i mitt hjärta, i hela min kropp. Min kropp värker, jag orkar inte. Jag är lycklig, eller? Vad är lyckan, egentligen, vad är det vi eftersträvar? Lyckan i att kunna vara sig själv, eller att bli accepterad av omvärlden? Småsaker ja, lyckan, är det en småsak?
Ständigt denna press. All denna press.. som om jag ligger under en lastbil, med flera ton som last. men samtidigt, varför? Jag har ingen anledning.. min största fiende är just jag, för vem är mer kritisk än mig, om inte jag själv?
Mina drömmar, om jag kunde berätta om mina drömmar.. Men vem ska orka? Vem ska orka lyssna på mina historier, mina tankar och ideér, jag har så mycket att ge. Men för det mesta så är det bara jag själv som.. får ta emot. Ständiga samtal. Men jag då? Ser någon ens mig, eller är det precis som det är för mig själv, ser ni också någon annan?
jag jag jag
