‪‪

Mästaren. Mästaren på att hänga upp sig på småsaker, saker som ingen, ingen i hela världen, om de nu någon gång skulle veta, skulle fatta. Hänga upp sig på småsaker.

Jag gör det hela tiden, varje dag. Något så litet som kan uppta mina tankar dag och natt, i flera veckor. Jag blir disträ, jag blir otrevlig. Jag blir någon annan. Vem? Jag blir inte mig själv.

Jag tittar mig i spegeln, jag tittar väldigt noga, lutar mig fram, känner efter. Visst är det jag, det märker jag ju, men det känns inte som jag, ögonen som tittar tillbaka sitter inte på mig, det är någon annan i spegeln, jag känner inte igen min egen spegelbild. Mig själv. Som inte längre är jag, utan någon. en någon, den. Inte längre Sofia, för vart har jag tagit vägen? Min sinnesnärvaro är lika med noll, hur kan jag bete mig när det inte är jag? Vad ska jag göra av allt, alla tankar, mina känslor, mig själv.. mitt liv.

Kriget pågår hela tiden, inuti mig, i mitt huvud, i mitt hjärta, i hela min kropp. Min kropp värker, jag orkar inte. Jag är lycklig, eller? Vad är lyckan, egentligen, vad är det vi eftersträvar? Lyckan i att kunna vara sig själv, eller att bli accepterad av omvärlden? Småsaker ja, lyckan, är det en småsak?

Ständigt denna press. All denna press.. som om jag ligger under en lastbil, med flera ton som last. men samtidigt, varför? Jag har ingen anledning.. min största fiende är just jag, för vem är mer kritisk än mig, om inte jag själv?
 
Mina drömmar, om jag kunde berätta om mina drömmar.. Men vem ska orka? Vem ska orka lyssna på mina historier, mina tankar och ideér, jag har så mycket att ge. Men för det mesta så är det bara jag själv som.. får ta emot. Ständiga samtal. Men jag då? Ser någon ens mig, eller är det precis som det är för mig själv, ser ni också någon annan?