Om man ändå kunde..

Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden! Idag var min brorson på besök, han satt och åt plättar med massa sylt (egentligen typ, sylt med plättar) och var sådär ofärskämt söt som bara han kan vara. Så säger han helt plötsligt; jag kan räkna! Whaaaaaaat tänker jag, inte min lilla plutt som alltid skulle hänga på mig nere i tvättstugan.. Så börjar han räkna.. från ett till hundra, med stopp för varje tiotal (eehm... en två tre.. tretti!) Visst hoppade han över några nummer ibland, men så otroligt söt! haha, kunde inte sluta le där jag satt.. och då var jag ändå hungrig, då brukar jag reta honom. Till saken hör att han räknade igen... och igen... och igen... Och jag började tänka tillbaka på mattelektionen vi hade tidigare idag, med alla konstiga tal. Och kontrasten mellan Jakobs och mina tankar.. ja herregud..

Sak samma nu! Jag gjorde en jättegod fiskgratäng och är skitstolt över mig själv, haha. Och nu sitter jag och är nervös inför operationen imorgon, även fast det är ett litet ingrepp. Jag vill inte sitta ensam och vänta, tråkigt som fan ju.

Försöker få Malin att skolka och komma och umgås med mig när jag kommer hem och är groggy. Vet inte hur det går.

Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0