‪‪

Känner att jag måste skriva av mig. En kille på skolan gick bort för en vecka sedan, eller egentligen var det onsdag kväll, men det var inte förrän en vecka sen som den tragiska nyheten nådde alla.
Endast 17 år. Det är den andra unga killen på kort tid som har gått bort här i Märsta, och det känns så.. overkligt.

Hade en otroligt fin minnesstund idag i aulan, det var många som var där, hans vänner hade deras lags fotbollströjor på sig, och det bestämdes att Fredriks nummer, 23 tror jag bestämt det var, aldrig mer skulle användas av någon annan. På det sättet är han nu en legend.. Om än helt onödigt.
Jag hoppas att hans familj, som också var närvarande, kände hur alla stöttar dem i sorgen. Alla är ledsna, aldrig sett något liknande, hela skolan sörjer.

Ingen så ung ska behöva dö. Ingen förälder ska behöva stå ut med smärtan att begrava sitt barn, att ha förlorat en del av sitt hjärta. Ingen ska behöva klä sig i finkläder och gå på sin bästa väns, brors och kusins begravning. INGEN, och då menar jag ingen, ska behöva stå ut med smärtan. Ett hål i hjärtat, som aldrig kan fyllas igen.

Hans kusin läste en text som han hade skrivit, och det var ingen dikt eller något, bara ord rakt från hans hjärta. Så rent och så ärligt, och det tog så hårt. Alla blev berörda på något sätt, det kunde man inte undgå. Samtidigt som han stog och läste denna text kämpar hans bror för sitt liv på sjukhuset, han överlevde bilkraschen.
Jag förstår inte hur man kan resa sig upp och gå vidare efter en sån här händelse, hur ska man kunna leva som vanligt när något alltid kommer fattas?

Må Gud och Änglarna vaka över dig uppe i himlen Fredrik, och låt dem ta hand om dig.
Jag vet att du har det bra där du är nu, och alla här nere, även såna som jag, som faktiskt inte kände dig, hedrar ditt minne varje dag.

Skänker också en tanke till Dani, som måste fortsätta kämpa och återhämta sig.

det var allt för nu.