den elfte april tvåtusentio
Hola hola (rattarattaraa)
Vet som vanligt inte varför jag sitter här och ska skriva. Kanske för att jag, de senaste dagarna, går runt och irriterar mig på det mesta och de flesta.
Jag sitter och fundilerar på vad jag vill göra med mitt liv, så ni som är ute efter "rolig" läsning, har nog insett att ni har kommit till fel blogg (haha, ingen newsflash där).
Jag vill inte komma tillbaka till Sverige i höst. Visst, Sverige är ett fint land, men det är ju bara så. jävla. tråkigt. Jag gjorde punkterna sådär för att poängtera hur tråkigt det verkligen är. För mig är det typ oförståeligt hur folk kan välja att leva sitt liv på samma jobb (som de flesta inte ens gillar..) och egentligen, varför jobbar man som man gör? Inte jag nu då, men talar om dom som jobbar heltid på samma jobb i flera år. Vad strävar man efter? Vem tusan har bestämt att livet ska vara att jobba, vad är det för liv egentligen?
Blir lite deprimerad när jag hör en av pensionsreklamerna, kommer inte ihåg vad som sägs nu men det är typ, att man jobbar för att spara pengar så man kan leva livet sen. Vet inte hur det är med er men jag vill inte börja "leva" när jag är 65. Jag vill ju leva här och nu. Om jag så är fattig under tiden, so what. Det är ju bara matriella ting egentligen. Jag tänker inte hymla nu, jag älskar pengar men vem gör inte det? Haha, men det jag vill komma fram till är att man ska ju inte behöva jobba arslet av sig, för då hinner man inte leva.
Det känns som att det är något slags mönster alla ska följa; ta studenten, resa och backpacka i några månader (HUR FAN HAR ALLA RÅD?!), göra högskoleprovet och få skitdåliga poäng, söka in på högskola/universitet med sina poäng från gymnasiet där man förövrigt gick fel linje, sen börja plugga till något "för att det ska man göra".
Jag tycker inte man ska plugga bara för att. Kanske är dumt, ja.. Men samtidigt, varför dra på sig massa lån och skulder för att göra något som man sen inte kommer kunna använda. Känner att det här inlägget genomsyras av pengar. Det är fett synd! Om man nu får säga så. Man behöver pengar för att kunna resa, men hur tusan gjorde dom förut undrar jag då. Haha. Då tog man jobb längs vägen, så svårt kan det ju inte vara.
Äh, det löser sig nog...
Puss
Vet som vanligt inte varför jag sitter här och ska skriva. Kanske för att jag, de senaste dagarna, går runt och irriterar mig på det mesta och de flesta.
Jag sitter och fundilerar på vad jag vill göra med mitt liv, så ni som är ute efter "rolig" läsning, har nog insett att ni har kommit till fel blogg (haha, ingen newsflash där).
Jag vill inte komma tillbaka till Sverige i höst. Visst, Sverige är ett fint land, men det är ju bara så. jävla. tråkigt. Jag gjorde punkterna sådär för att poängtera hur tråkigt det verkligen är. För mig är det typ oförståeligt hur folk kan välja att leva sitt liv på samma jobb (som de flesta inte ens gillar..) och egentligen, varför jobbar man som man gör? Inte jag nu då, men talar om dom som jobbar heltid på samma jobb i flera år. Vad strävar man efter? Vem tusan har bestämt att livet ska vara att jobba, vad är det för liv egentligen?
Blir lite deprimerad när jag hör en av pensionsreklamerna, kommer inte ihåg vad som sägs nu men det är typ, att man jobbar för att spara pengar så man kan leva livet sen. Vet inte hur det är med er men jag vill inte börja "leva" när jag är 65. Jag vill ju leva här och nu. Om jag så är fattig under tiden, so what. Det är ju bara matriella ting egentligen. Jag tänker inte hymla nu, jag älskar pengar men vem gör inte det? Haha, men det jag vill komma fram till är att man ska ju inte behöva jobba arslet av sig, för då hinner man inte leva.
Det känns som att det är något slags mönster alla ska följa; ta studenten, resa och backpacka i några månader (HUR FAN HAR ALLA RÅD?!), göra högskoleprovet och få skitdåliga poäng, söka in på högskola/universitet med sina poäng från gymnasiet där man förövrigt gick fel linje, sen börja plugga till något "för att det ska man göra".
Jag tycker inte man ska plugga bara för att. Kanske är dumt, ja.. Men samtidigt, varför dra på sig massa lån och skulder för att göra något som man sen inte kommer kunna använda. Känner att det här inlägget genomsyras av pengar. Det är fett synd! Om man nu får säga så. Man behöver pengar för att kunna resa, men hur tusan gjorde dom förut undrar jag då. Haha. Då tog man jobb längs vägen, så svårt kan det ju inte vara.
Äh, det löser sig nog...
Puss
Kommentarer
Trackback
