‪‪

Har alltid sett mig själv som en social person. Glad och sådär (tjotjimhockeylim-typ). Eller?

Det är första gången i hela mitt liv som jag måste gå ifrån, som man så fint kan säga. Jag måste gå ifrån sällskapet där jag sitter, för att andas. För att orka, för att inte bryta ihop. Få distans till allt, har inte orken till att hålla skenet uppe trots att allt är perfekt just för tillfället. Underbara människor, sommar (med åska och regn men kan inte direkt klaga efter 12 veckor med sol), bra musik och mysig stämning. Men ändå måste jag få luft, det kryper i kroppen.

Ja, min kära blogg. Idag var andra dagen i rad som jag var tvungen försöka hantera mina spöken i ett annat rum än det där jag kan gömma dem.