‪‪

Hej hopp mina vänner och dom jag troligtvis inte känner.

Det börjar närma sig för mig att lämna mitt underbara kos.. Smutsiga fötter, oförglömliga fyllor, konstiga citat, sol, bad.. fyllor? Underbara människor, underbara dagar, ett liv som har varit så jävla underbart så jag inte ens kan formulera det med ord. Folk säger "berätta! hur har det varit, vad har ni gjort?!" Men jag känner bara att jag inte har något alls att säga. Det som har hänt går aldrig att skriva ner, det likom bara finns där mellan oss som har varit här, sett varandra i alla tillstånd som finns - gråtandes, skrattandes, skrattandes av gråt, hemlängtan, bakfylla, vi har släpat varandra hem från bargatan och hittat varandra sovandes i trappor, korridorer, i en egen säng och i andras rum.. Däckade på solstolar, lyckliga när kursen var slut, legat i gummibåtar, skrattat men framförallt har vi alla varit så jävla lyckliga tillsammans. Det går liksom inte att sätta ord på det, även om jag vill och tro mig, jag försöker. Men hur jag än gör blir det inte lika bra som jag vet att det är i mitt huvud.

Att ha varit här nere har varit det mest okomplicerade jag har gjort. Livet har bara flutit på, inga problem mer än vad tusan man skulle dricka på förfesten eller vart man skulle sova när samtliga sängar i ens eget rum var upptagna av andra människor som gått in med nyckeln som låg på samma ställe utanför allas lägenheter.

Det jag egentligen försöker säga är väl egentligen att jag inte känner mig redo att åka hem. Jag vill inte härifrån fast jag vill det, jag är så splittrad just nu alltså.. Jag är klar med kos men vill inte hem. Ser bilder från märsta och spyr lite i munnen. Vill inte hem, hem til det stället som är som ett fängelse för mitt huvud, man kan ju inte göra något där utan att alla vet om det och dömer, jag ska isolera mig tills jag åker vidare.. Men tänker fan inte vänta till november.. Jag kommer nog åka någonstans hursom det nu ska gå men jag tänker det..

ååh vilken boring text. Ledsen för det. kärlek till er, spec till dig Anki för antar att du är en av dem som kanske orkat läsa sig igenom och om inte annat så ska du veta att jag saknar dig också och att jag också behöver min vän.. Snart!